Efter att ha börjat dagen med migrän slutade den i solsken.

Vi packade bilen och begav oss ut mot klubben men först stannade vi och gick en liten promenad.
Nica är ju inte mer än tio veckor och jag tar det väldigt lugnt med henne men tro inte att hon ska bli buren. Nähä då hon ska gå, annars blir hon sur och sprallar i famnen. Nu ska man ju inte tro att vi går kilometers rundor utan det får bli kortare rundor och i hennes tempo. När hon blir trött får hon faktislt finna sig att bli buren en stund.

Innan Veronika och Viktor kom fick Nica vara ute en stund. Jag tänkte hon skulle få gå och bekanta sig lite och bara få lunta lite på tunnlarna men damen hade andra planer och scmack sa det så hade hon sprungit in i en tunnel. Ja hon är ju verkligen inte rädd av sig.
Sedan var det att vila i bilen som gällde medan vi andra tränade.
A-K kom och gjorde oss sällskap med sina två små charmtroll Laban och Lina.
Maxi skötte sig super fint och gjorde vad jag bad honom om och fokuserade på vad vi gjorde trots att de andra tränade agility vid sidan om oss. Och gissa: han var tyst nästan hela tiden. Vilka framsteg vi har gjort. Det kanske lönade sig att sluta med agilityn för oss. Han inser att man inte ska gå upp i varv varje gång vi tränar. Åh min älskade pojke vad duktig han var.
Det var ett bra träningspass med väldigt trevligt sällskap.

A-K tog en bra bild på Nica.

Vad många hundägare tänker med undrar jag många gånger. Hur kan man ta upp hundbajset för att sedan slänga påsen i naturen? Då är det väl bättre att lossas att det regnar när hunden bajsar och strunta i att ta upp det? Bajset försvinner ju fortare då.
Ajabaja nedskräparr! Skärpning!!
Tänk på vår natur.

Så nu har jag gnällt färdigt och ska tillsist bjuda på en bild av en sjusovare.